Strilandet av sand. Ritandet med sand. Tyngden av sandpåsar mot kroppen. Att med sin kropp sätta påsarna med sand i rörelse, få dem att byta riktning eller stanna upp. Att mäta kroppens styrka genom att dra den långa och tunga sandmasken.
Att mötas i ett hav av papper. Att gömma sig i pappret. Att vila i pappret. Ett tillsammansskap mellan papper och människor. Ett samspel mellan papprets visuella kvaliteter i rörelse, den taktila luftigheten och det krispiga ljudet. Eller, att vara i, under och tillsammans med sidentygets böljande rörelse.
Barnens förmågor och drivkrafter att skapa relationer, visar sig åter. Att påverka relationer genom kroppen i rörelse. Att skapa relationer mellan materialen.
I det rum som vi byggt upp utifrån materialen sand och papper, har vi även fått möjligheten att möta tre barngrupper från andra förskolor. Barn och pedagoger som går i dialog med rummet för första gången. Barn mellan 1-3 år.
De nya barngrupperna är inledningsvis försiktigt avvaktande och uppmärksamma. Pendelns ritande med sand, skapar ett gemensamt fokus. Väntan. Tystnad. Gruppen följs åt. Successivt vågar barnen ta sig an rummet för att efter en stund röra helt sig självständigt.
Denna vecka har vi även haft andra besök. En av dagarna av Liselott Olsson, lektor i pedagogik vid Södertörns högskola samt Anna Maria Rosén, utvecklingspedagog inom Malmö Stad, som varit med oss och barnen. De efterföljande reflektionerna har bland annat kretsat kring de maktförskjutningar mellan barn och vuxna som rummen öppnar upp för liksom betydelser av att synliggöra och uppvärdera barnens egna uttryck och språk. Samtalet breddas också ut mot hela samhällskroppen inom frågor som rör behovet av att stanna upp, lyssna och se det som inte omedelbart går att mäta.
En annan dag är Ylva Gislén med oss tillsammans med barnen. Hon har en bakgrund inom interaktionsdesign och konstnärlig forskning. Samtalet som följer rör vid de subtila skiftningarna när en försöker leda genom rummets riktningar, rörelse och dramaturgi, liksom hur de maktförskjutande perspektiven även i högsta grad tangerar det scenkonstnärliga området.
Comments