I processen på Uroxen har vi tidigare uppmärksammat barnens utforskande dialog med rummets och materialens aktörskap. Detta fokuserade samspel har vi försökt beskriva med hjälp av begreppet affekt (Olsson 2014:169, utifrån Deleuze) tolkat som ett slags tillstånd av kroppslig/sinnlig närvaro och upplevelser av kroppens fulla kapacitet i dialog med omvärlden. Genom rummets olika iscensättningar tycks förutsättningar skapas för dessa upplevelser av expansion och möjligheter till nya/andra blivanden.
Barnen har nu mött rummet ett flertal gånger. Det vi nu upplever oss se är hur en relation till rummet byggts upp. En förväntan tycks ha etablerats hos barnen. En initial väntan finns inte längre, inte heller frågande blickar om tillåtelse riktade mot oss vuxna. Istället ser vi en direkthet och målmedvetenhet i barnens möte med rummet.
Tiden tycks genom dessa upprepade möten ha blivit en avgörande aktör. Minnen har hunnit byggas upp genom erfarenheter över tid om vad som finns att inhämta i dialogen med rummet – ett kroppsligt sökande efter, såväl som medvetenhet om, möjligheter till affektiva upplevelser? Erfarenheter betydelsefulla i skapandet av självbilder och livsberättelser (jfr Mark 1998)?
I boken Rörelse och experimenterande i små barns lärande, som jag refererat till i tidigare inlägg, prövar Liselott Mariett Olsson ett annat av Deleuzes begrepp – händelse (2014:118). Hon placerar begreppet händelse i en språkligt tolkande kontext för att försöka förstå hur barn använder språkliga yttranden inte bara för att peka ut eller representera, utan snarare i relation till i vilken mån de producerar mening för dem. Ett slags språkligt experimenterande utan sanningsanspråk.
I de iscensatta rummen på Uroxen skulle barnens handlande kunna betraktas som ett kroppens skrivande och berättande. Händelser i form av ett språkligt utforskande genom en kroppslig logik i relationen till rummet – val som utgår ifrån var och ens meningsskapande och verklighetsproduktion.
En ytterligare dimension av barnens kroppsliga berättelser i rummet skulle kunna tolkas inom begreppet performativitet. Mara Lee försöker i avhandlingen När Andra skriver (2014:21ff) ringa in begreppet för att dess sprängkraft inte ska gå förlorad. Även om hon refererar till performativetet framförallt utifrån en förståelse av språk som begreppsliga yttranden, lyfter hon fram betydelsen av den kroppsliga handlingen – att skriva, att göra. I likhet med hur språkliga yttranden utifrån händelser inte avser värdera dess halt av sanning eller lögn, sätter performativetsbegreppet fokus på dess ”verkan” eller ”kraft” (2014:21f). I sammanhanget är det just de performativa handlingarnas möjligheter att göra motstånd och förändra som blir av intresse.
En skulle kunna se det som att de iscensatta rummen i mötet med barnen skapar förutsättningar för ett performativt berättande. Genom barnens berättande med kroppen i rörelse i samspel med rummet skapas förutsättningar för nya/andra subjektspositioner genom upplevelser av expansion av den egna förmågan. Performativa berättelser som bör tolkas utifrån processer av subjeksskapande genom den egna upplevelsen såväl som utifrån andras förskjutningar av föreställningar om subjektet och i förlängningen ett förändrat bemötande.
För att fånga barnens performativa berättelser kan dokumentationens aktörskap betraktas som högst betydelsefull (jfr Lenz-Taguchi 2013).
Med en blick på tid, rum, material, teknik, dokumentation, språk, teoretiska perspektiv såväl som levande kroppar som aktörer väcks frågorna: Vilka möjligheter skapar detta aktörskapsperspektiv i ett sökande efter ökad delaktighet bland barn och unga med normbrytande funktionaliteter? Vilka förutsättningar skapas för att vända perspektivet – att istället för att fokusera på brister, se barnens tillgångar och förmågor?
Litteratur:
Mara Lee (2014) När Andra skriver. Skrivande som motstånd, ansvar och tid. Glänta produktion.
Hillevi Lenz Taguchi (2013) Pedagogisk dokumentation som aktiv agent. Introduktion till intra-aktiv pedagogik. Gleerups.
Eva Mark (1998) Självbilder och jagkonstitution. Acta Universitatis Gothoburgensis.
Liselott Mariett Olsson (2014) Rörelse och experimenterande i små barns lärande. Deleuze och Guattari i förskolan. Studentlitteratur.