Jag heter Emilia och började jobba som teckenspråkskommunikatör hos Kollaborativet i projektet … när vi lyser för varandra … i december 2016. Jag är själv döv och teckenspråkig. Ett av projektets syften är att skapa nyfikenhet för teckenspråket, vilket jag tycker de verkligen har lyckats med. Under tiden jag har arbetat med Kollaborativet så har jag deltagit i tre processer:
Föreställningarna
Jag har varit med och presenterat och avslutat föreställningar och då mött barnen som besöker föreställningen. De flesta barn är hörande utan någon anknytning till teckenspråket och de flesta har tyckt att rummet de kliver in i är magiskt. Barnen lever sig in i föreställningen och deras nyfikenhet för teckenspråk väcks. Efteråt frågar en del om tecken man använder i föreställningen och även om andra ord som inte används i föreställningen.
Workshops DHB
Inför nästa produktion har vi workshops i samarbete med DHB, där barnen som varit med hittills har haft en anknytning till teckenspråk. Det har varit döva barn, hörselskadade, coda, barn till oss som jobbar eller bekanta till döva som följt med. Alltså har alla barn haft olika grad av teckenspråkskunskap och även varit i olika åldrar. Vi skapar olika spännande rum till varje tillfälle, där barnen får möjlighet att kliva in, bli förtrollade och utforska. Olika frågeställningar används, olika material och mycket fokus på hur teckenspråket kan användas. Vi vill även veta barnens tankar, därför har vi reflektion på slutet av varje workshop.
Workshops Mo gård
Jag har också varit med när vi träffat deltagarna på folkhögskolan Mo Gård vars erfarenheter också ska användas i nästa produktion. Deras erfarenheter är väldigt blandade då de ursprungligen kommer ifrån något annat land (alla olika länder) – hur de har sett på det förflutna och även hur de ser på sina framtidsdrömmar. Vi har experimenterat med dem med lekar med händerna, ögon och mun. Det blir som att leka med teckenspråket som en form av poesi.
Jag som döv/teckenspråkig är riktigt imponerad över hur Kollaborativet arbetar. Nyfikenhet väcks, både barn och vuxna blir inspirerade och är även så otroligt tacksamma för att ha mött oss och fått vara en del av projektet. Av oss som arbetar med detta projekt är två döva och vi arbetar deltid. De andra är hörande, med olika grad av kunskap av teckenspråk, men med ett otroligt engagemang. Viljan att lära sig mer teckenspråk, viljan att sprida teckenspråket, viljan att skapa en stark gemenskap. Dessa människor har jobbat extremt hårt och är alla tacksamma för att de har teckenspråket i sina liv.
Emilia Linereus – teckenspråkskommunikatör