Förra veckan avslutade vi vår process på förskolan Uroxen i Lund. Åtta förmiddagar har vi kommit till förskolan, byggt upp nya rumsligheter i deras aktivitetsrum och låtit barnen utforska och skapa berättelser genom den kroppsliga dialogen med rum och material.
Vid alla tillfällen har vi dokumenterat vad som sker i rummet med hjälp av film och foto. Dokumentationen har varit ett verktyg för oss i Kollaborativet att tillsammans reflektera och planera processens framskridande utifrån. Genom dokumentationen får vi ytterligare en blick på det som hände och som vi själva var med om. Vi kan vi uppleva samma sak samtidigt och dela våra tankar om det vi ser och hör och på så sätt skapa en gemensam förståelse med många facetter. Blicken blir också förändrad i kraft av distansen i tid och rum. Det vi upplever på plats i stunden färgas av vårt eget varande i skeendet, de sociala samspelen vi blir indragna i och ska respondera på, vår kroppsliga upplevelse och begränsade blick. Dokumentationen utgör också en källa ur vilken vi kan hämta inspiration och uppslag till utformningen av det performativa laboratoriet som vi ska producera nästa höst.
Vid sista tillfället på Uroxen ville vi låta barnen möta en del av det dokumenterade materialet i ett spännande rum som lockade till en annan kroppslig upplevelse av tittandet.
Rummet gav också rika möjligheter till spännande möten mellan kroppen och rumsligheterna i rummet och dess material.
Som avslutning fick varje barn en spegelskärva att ha runt armen som laddades med magi av ett glitterregn.
Vi är mycket, mycket tacksamma för den tillit barnen, pedagogerna och assistenterna på Uroxen har visat oss och allt de gett och lärt oss. Det har varit väldigt fina upplevelser laddade med förundran, glädje, energi, närvaro och poesi.