Vårt tredje besök på Barnboendet som vi samarbetat med under året. Ta del av Lisbeths reflektioner!

En lördag och vi vet vilka ungdomar vi kommer att träffa, så vi känner dem lite grand.

Denna gång går vi in bakvägen via trädgården direkt in i rummet där vi ska vara. Rummet måste tömmas på allt utom en matta och några stora stora vita kuber.

Stegen med paraplyerna och de små lamporna. Medan strängarna, bestickchimes mm ställs upp  tillsammans med de 2 små byråerna som är preparerade med olika material och saker. Ett borstrep räcker runt om.

Inspirerade av våra erfarenhetssejourer från utvecklingsprojektet En elev - En föreställningsvärld börjar vi stillsamt med våra calimbor.

Vänligt nyfiket leende blickar över axeln samtidigt som vår andra inbjudna upprymt studsar runt mellan oss, kök och det egna rummet. I farten åker den ena calimban med bort och vi hör hur det spelas i det andra rummet. Nu tar vi fram annat.

Ååh så mycket som händer denna gång! Den veckade lampskärmen rullas på armen, krafsas  och hamnar sen på huvudet. Det mjuka garnet repas upp och dras härs och tvärs mellan oss i soffrummet. Än har barnen inte vågat gå in till vårt preppade rum. Speldosan plinkar sin upprepade melodi medan den vandrar runt och sedan hamnar i det egna rummet.

Kom, kom in i vårt rum, i vår värld, och se ljusprickarna på paraplyerna, på repet och känn den hårda borsten! Spela på strängarna och skaka äggen  som finns i våra hemliga gömmor! 

En dammsugarslang kan också spelas på, rullas och dras över arm och knä.

Att kasta saker är roligt eller dra i det tjocka repet.

Jag möter en lysande öppen blick full av liv och nyfikenhet. En hand som vrider en borstig mattbit och låter det vassa glida över armen, gång på gång. Jag svarar med samma rörelser utan något i handen, och mötet varar länge, länge. Men också mötet med calimban och speldosan varar länge. Frågor och svar, frågor och svar, via ljuden och rytmen.

Ett kort iordningställande av rummet igen. Nu är det två personer i rullstol som långsamt tar sig in. Två världar bredvid varandra och ändå i en gemensam värld av ljud och rörelser.

Knacka knacka banka med olika ljud på olika platser. Då och då och spricker ansiktet upp i ett leende och huvudet läggs på sned. Eller en arm lyfts upp och ett ben sprätter till. Vibrationen från strängen i äggkoppen av trä möts av skakande armbåge.

Eller nej inte nära, men öppen blick som ser som tar in allt som går. Spegeln i knät bländar och lockar. Ett ljud från en röst hörs då och då som ett tillägg till den öppna blicken.

Vi skrattar ibland. Vi skramlar högt ibland. Tillsammans ändå, trots olika.

Rummets mörka mjukhet lägger sig runt om oss. Vi värms av leenden och den öppna blicken. Alla våra saker samlas ihop och bärs ut i bilen. Fina fina möten och så bra att många assistenter var med.

Text: Lisbeth Hagerman

Foto: Johan Danielsson