Till vårt sista tillfälle med eleverna inom denna process har vi valt ut en rad nya material men även förändrat några av dem vi tidigare prövat.

• Kojan har fått ett nytt rosafärgat tyg med ett tillhörande löst tyg att forma som en vill. I kojan har vi placerat lampa som ser ut som en stor vit sten eller ett ägg.

• En stor prasselfilt med mjukt tyg runt om.

• En mindre prasselrektangel med starkt rosa fluffigt tyg på ena sidan och ett tjockt silveraktigt plastigt material på andra. Däremellan prasslig räddningsfilt.

• Ett stort papprör med hål fyllt med filterbitar, vilka hittat nya former genom att vi blåst dem med värmepistol. Filterbitarna kan tas ut och undersökas i ljuset.

• 3 x 8 röda rörpinnar i  3 storlekar och med tre olika ulliga garner lindade runt dem.

• Kokoskorgar, en med hål i.

• En lång rödvit resår med många olika tygbitar och andra material upphängda med klädnypor.

• Extra klänypor

• Förstoringsark.

• Ett litet metallrör med hål att lysa genom.

• Rymdlampan.

Liksom tidigare har vi samtalat om prövande av olika förhållningssätt till eleverna och materialen i rummet innan vi träffar eleverna. Vi har initialt tänkt att vi ska vara i något när eleven kommer in, vara i ett eget undersökande med materialen, för att inte vara för påträngande i vårt kommunikationssökande med eleven.

När dagen väl börjar blir det aldrig som vi har tänkt. Två elever kommer in mycket kort i rummet. Var och en runt 1 min. Sen ut igen. Det är bara att hänga med. Hålla öppet vad som händer och vad som skulle kunna hända. Låta det ta tid. Vänta in. Lyssna in. Kanske överraska. Söka kommunikativa ingångar. Pröva.

Då klassen har personalbrist denna dag besöker vi istället två av de andra eleverna i ett litet klassrum tillsammans med en vikarie. Det blir en lång stund tillsammans som pågår hela förmiddagen fram till lunch. Eleverna sitter i rummets soffa och vi samlas runt dem med de material vi tagit med oss.

En elev G uppehåller sig vid rörpinnarna som är roliga att kasta men också stoppa i mun. Så även klädnyporna och bitarna av filter. Resåren är härlig att gunga, skaka känna vibrationen mot handen och smaka på. G älskar Lisbeths tydliga reaktioner när objekten far genom rummet, snabbt och långsamt, upprepade reaktioner gång på gång men med viss variation. G följer uppmärksamt vad vad som händer skrattar från hjärtat åt hela situationen.

Den andra eleven F uppehåller sig vid filtren och hur materialets rörelse känns och låter i en repetitiv rörelse som jag försöker tuna i och vara i tillsammans. Att riva sönder filterbitarna och undersöka de små bitarna i rörelse och ljud är också något som intresserar F. Allt pågår i en gungande rörelse fram och tillbaka. Vi byter filterbitar med varandra i rörelsen. Vid några tillfällen reser sig F och vi blir två gungande kroppar som håller om varandra. Upp från soffan, krama om, tillbaka till filtren i rörelse och sitta i soffan gungande. Detta kroppsliga undersökande utvecklar sig lite senare till att sitta att känna på håret, ansiktet, händerna. Fingertoppar mot händer känsligt och försiktigt. 

En tredje elev kommer in. V är mer intresserade av oss som personer och våra reaktioner snarare än materialen. Energin skruvas upp ordentligt med V i rummet och det blir en show för oss alla. Lisbeth interagerar med V fysiskt och verbalt, faller, låter och skrattar. Vi alla skrattar.

Sedan tar V med sig mig in i det intilliggande rummet för att läsa sagor. Det bläddras i den ena boken efter den andra i ett högt tempo. Jag ger verbal återkoppling även om jag inte förstår. Meike kommer in med förstoringsark. Kan detta vara intressant? Eller färgat ljus i boken? Men förstoringsarket åker direkt ner på golvet. Lampan är ointressant. Pedagogen försöker få V att plocka upp och ställa tillbaka böckerna i ordning i bokhyllan.

Efter lunch kommer D in i klassrummet som vi förberett. Resåren har spänts över hela rummet i en lång sträng och vi försöker med resåren ta in D i sin rörelse när hen kommer in i rummet. D gungar fram och tillbaka med halvraka ben, som att vara i ett stort kliv fram och tillbaka. Härlig rörelse med resåren fram och tillbaka, ett pågående vajande. Resåren hjälper att fånga rytmen i rörelsen. Hela rummet rör sig. Stamp, klapp och bankningar i golvet emellan åt. D lägger sig på golvet, kikar in i lamporna. Lisbeth och Meike kommer saker emellan D och lampan. Förstoringsarket är extra spännande.

Rören, det stora med filterbitarna rullas över rummet mellan oss. Så även det lilla metallrörelse. D följer uppmärksamt ljuset av en av lamporna i taket som ger skuggor. Hen är inne med full energi 20-30 min. Sen är det slut.

E kommer in och tar plats på den rullande skrivbordsstolen som vi egentligen ställt undan i det lilla rummet intill. Resåren hjälper oss att flytta stolen med E in mot rummet. Klädnypor är intressanta att dela på och kasta men också att sätta fast tyget med. Resåren hoppar och skakar över huvudet och skapar stundtals kanske lite förvirring.

Lisbeth ger E den mjuka prasselrektangeln som E lägger över magen. Jag kommer det det stora rosa tyget som breder ut sig från E och över rummet i vågrörelser. Fram och tillbaka.

Detta är vårt sista tillfälle med eleverna. Nu behöver vi samla våra erfarenheter och välja ut de material som vi tror har störts möjligheter till att skapa möten. Tanken är ju vidare att vi ska snart kunna möta fler elever med detta format - en elev åt gången.

Foto: Johan Danielsson

Text: Ellen Spens